Kärleken mellan mor och barn.

Såg Arn häromdagen..

Jag är en av dem som läst Ondskan till bokens pärm mer eller mindre fallit isär. Man ser väldigt tydligt, likheterna mellan "hjältekaraktärerna" i de båda historierna.

När ARN's mor dör i början på filmen, för att det är "guds vilja" fäller den då 7-9åriga pojken inte en tår, utan biter bara ihop och ser allvarlig ut...

Jag blir ledsen när jag ser sådana stereotypa bilder förmedlas i svensk film.
En liten pojke som mister sin mor, borde logiskt vara i upplösningstillstånd och åtminstone fälla en tår av sorg.
Jag blir lite arg över Jan Guillou's sätt att skildra, framförallt mäns "styrka" i avsaknad av känslor (utom kärlek till en kvinna, för det är ju vad historien handlar om)

ARN's älskade hamnar i kloster för otukt. Hon föder hans barn och det tas ifrån henne...
Hon visar styrka och skriker endast efter barnet just när det tas ifrån hennes armar.
ARN som befinner sig på andra sidan jorden tycks inte ens tänka på barnet de givit liv till, bara kvinnan som är barnets mor. Det retar mig...

Jag som mamma, har svårt att relatera till Jan Gullious maskulina sätt att tolka känslor. Jag saknar verklighetsbundna känsloliv och tankar i ARN (har dock inte läst boken, är kanske annorlunda där)

Kan bara föreställa mig hur jag skulle kämpa, hur jag skulle hata och hur jag skulle vilja mörda den eller de som tog mitt barn ifrån mig och/eller på något sätt skadade det...

Tog just den scenen allra mest till mitt hjärta... När jag såg barnet bäras bort kämpade jag mot mina egna tårar och känslor om hur det skulle ha känts för mig.

Mitt barn, min son... är ALLT för mig i livet.
Skulle det hända honom något, vill jag inte längre leva. Så intensivt älskar jag mitt eget kött och blod.
Jag skulle inte tveka att misshandla, mörda eller på annat sätt foga skada till någon som bar hand på mitt barn och gjorde honom illa.

Inom mig bor en tigerhona och faen ta den som kommer emellan mig och min avkomma.

Det låter verkligen som en klysha... Men innan jag blev mor, hade jag ingen aning om HUR intensivt man kan älska.