sökandet efter en personlighet

Det slog mig igår, hur otroligt mkt jag förändrats de senaste åren.
När jag var yngre, tampades jag (som de flesta andra) med min självbild och sökte febrilt efter något som kunde ge mig självförtroende och en personlighet att falla tillbaka på.Jag "fann mig själv" i att vara lite vulgär, med vass lite snuskig humor och att bry mig otroligt mkt om mitt utseende.När jag idag pratar med främst män, som jag lärde känna då, inser jag att de flesta i min omgivning ville "sätta på mig" och jag tillät dem att tro att de kanske skulle få göra det.

Jag skall utveckla.Som kvinna, har jag upplevt, att man får snabbt en aura av sexuallitet runt om sig om man är öppen i samtalsämnet. Jag kastade alla mina blyga spärrar runt 18-års ålder och om någon ledde in samtalet åt det hållet (vilket det ofta görs när tillfälle fås i den åldern) satsade jag hårt på att antingen göra alla parter generade och/eller upphetsade.Jag inser nu att det egentligen inte var den bild jag ville att folk i allmänhet skulle ha av mig, men nu blev det så. Jag förfäras av att jag numer får höra av kreti och pleti om hur gärna de hade rullat runt i bingen med mig, när jag idag (faktiskt) är ganska pryd?!Män, i alla åldrar, tog chansen att för en gångs skull vara rakt på sak. Bara för att jag var en tjej som inte ens blinkade, inte generades och lättsamt skämtade bort de flesta, plumpa närmanden som gjordes...Mina vänner, mina vänners vänner... och mina föräldras bekanta och vänner...
Jag ser idag att jag var osäker. Jag är osäker idag med, men jag bottnar inte längre min personlighet i att vara sexuell. Jag har min sambo att tacka mkt för det, samtidigt som hans metoder kanske inte alltid är de bästa.Han har också fått mig att inse att jag inte behöver slå knut på mig själv, inom området, för att behålla min partner.Insåg snabbt när vi dejtade att min "teknik" inte bet på honom. Han lämnade inga öppna dörrar gällande min galna humor och han släppte aldrig mig inpå när jag försökte utnyttja min kropp för att snärja honom.Jag har tappat massor av mitt sexuella självförtroende, vilket förmodligen är bra. Jag har inte längre mentala krav på mig själv att få ALLA män att "vilja ha mig"... Varesig JAG vill ha DEM eller ej.Man kan nog säga att jag hade ett t6vångsmässigt betéende.Min sambo vill ha mig för att jag är JAG. För att jag har andra kvalitéer... Det vände hela min dåvvarande värld upp och ned.Jag trodde innan, befängt nog att eftersom att männen fortsatte att jaga mig, så berodde det på att jag som person var åtråvärd. Min personlighet och mina egenskaper mao.. Men vad de egentligen suktade efter var helt andra egenskaper än jag eg ville dela med dem.De trodde helt enkelt att jag var/är bra i sängen.
Jag snärjde pojkvän, efter pojkvän, med den här "personligheten" Sedan var det bara att anstränga sig för att leva upp till den. Jag trodde att allt hängde på det... Att det var navet som ett förhållande snurrar runt, snarare än ett kompliment till vad som egentligen är ett fröhållande.Jag krävde, och gav.Var den en uppförsbacke, visste jag hur jag skulle lösa den... trodde jag... *sucka*
Anledningen att jag skriver om det här just idag är att jag reggat mig på facebook för några månader sedan. Det har redan trillat in över 100 "vänner" och trots att de är få, är det en del "blasts from the past" i form av de här killarna jag lärde känna då.Jag minns, får mail och inser att... de känner inte mig... de känner mig inte alls.De känner den personen jag trodde var intressant, åtråvärd och den ultimata tjejen.Hade jag kunnat åka tillbaka i tiden till "16-åriga E, som för snart tio pår sedan, förlorade sin oskuld..." och berätta för henne att det där är inte du.... Så hade jag gjort det.
Jag lyckades undkomma att kallas "hora" eller lösaktig... (Förmodligen för att jag inte klätt mig slampigt, aldrig haft en urrigning att visa upp, eller FAKTISKT HADE SEX med alla dem jag förförde) Jag sågs nog mer som "sexuellt frigjord" Men det gick mkt andra rykten om min person, året mellan 18-19år. Antar att det stack folk i ögonen...Jag var galen, det smittade av sig på mina vänner som blev galna! (De flesta har idag sagt att de påverkades av mig) Vi hade till synes GALET kul på fester, krogen eller var vi råkade befinna oss.Vad jag förstått snackas det fortfarande om vissa fester.. Bilderna från en av dem (där vi bla hade Wet-t-shirt-contest, lekte isbitsleken och det ser ut som om ALLA hånglar) rullade på storbildsskärm på ett av sveriges största LAN på den tiden...Men egentligen... Så var jag en osäker, otrygg, liten tjej. Vad fel det kan bli? Men jag är glad att jag lämnat den "personen" bakom mig.