Småskakis

I dag 13.10 är det dags för första ultraljudet! Tänk... då ska vi ÄNTLIGEN få se den lilla krabaten som barrikaderar min kropp. Jag är så spänd, glad, nyfiken och förväntansfull samtidigt som jag är så rädd och nervös. Hoppas allt är som det ska nu. Undrar om det kommer att kännas mer verkligt efter morgondagen? Jag kan nämligen fortfarande inte förstå det här. Det är bara för bra för att vara sant.

Note to self: I eftermiddag håller du dig för bövelen kvinna! Det blir inga femtioelva toabesök för att kissa och så dricker du mycket vatten. Basta!